Hatar att jag bara skriver när jag är i ett mörker..

Jag har haft en kortare period..när det kändes lite lättare....men tror jag är tillbaka igen..
känner mig som ett känslomässigt inferno...vill skrika,gråta,rasa....vad som helst utan det har..
Känslolösheten är värst...förlamad.
Kan komma på mig i bland att sitta på sängen bara helt tom...sen vet jag alls inte hur länge jag suttit där...eller vad jag tänkt på.
Känns som man måste kämpa så jävla hårt för allt i bland..


Om man fyllde en burk med all min otur, skulle det bli ett massförstörelse vapen!











Jag fick en ljuvlig bukett liljekonvaljer av en snäll vän.
.. Sen hade hon skrivit ett brev:
När jag såg dom dom här, tänkte jag på dig! Vet att du har det svårt nu!
Så underbart! Blev så rörd så jag grina..
Då kände jag mig väldigt lycklig över att ha en sån fin vän!

Bland höga berg o djupa mörka dalar vandrar jag...
Vill oxå ut på gräddfilen..



Ska verkligen försöka hålla modet uppe, det är ju ändå sommar, och snart borde det väl vända...
Ska man försöka tänka positivt..dom människor som är med om elände och mycket annat jobbigt... kommer med all säkerhet uppskatta det minsta lilla sen!
Jag vet att jag kommer det...